Tack vare tekniska framsteg har man identifierat ett komplext nätverk av håligheter under Sfinxen och pyramiderna i Giza, vilket tyder på att det forna Egypten fortfarande ruvar på olösta arkitektoniska hemligheter.
I en upptäckt som kan komma att skriva om historien om den forntida egyptiska civilisationen har egyptologen Armando Mei och hans arkeologteam upptäckt ett nätverk av hemliga tunnlar och stenpelare under Gizaplatån, nära den stora sfinxen och pyramiderna Keops och Kefrén. Dessa strukturer, som varit gömda under sanden i århundraden, kan innehålla nyckeln till en glömd och outforskad värld, som visar på precisionen och ingenjörskunskaperna i det forna Egypten.
Meis upptäckt och hans Kafrens projekt ligger i triangeln mellan Sfinxen och de två pyramiderna. Den första brunnen, belägen nordöst om monumentet, har en fyrkantig öppning utgrävd i berget som sträcker sig ner till cirka 40 meter, ungefär höjden på en 12-våningsbyggnad. Väggarna, som också är fyrkantiga, är klädda med kalksten och sandsten och liknar forntida ingenjörskonstruktioner. Cirka 12 meter ner är öppningen omgiven av en bred hålighet, cirka 24 meter bred, som uppenbarligen är utformad med så stor precision att den knappast kan ha bildats naturligt.
Förbindelsen mellan Daltemplet och Kefréns pyramid
Några meter från den första brunnen ligger den andra, med stor precision, nära Kefréns processionskorridor, den passage som förbinder daltemplet med pyramidkomplexet. Förekomsten av två av dessa identiska vertikala dörrar tyder på ett noggrant planerat ingenjörssystem, snarare än en slumpmässig design.
Den tredje brunnen, som ligger på östra sidan av Keops pyramid, är den mest imponerande. Dess ingång, förstärkt med stenblock, leder till en hålighet som är utformad för att lyfta eller leda föremål från underjorden, vilket tyder på en frekvent användning och möjligen en praktisk eller rituell funktion.
Det korta avståndet mellan de tre tunnlarna, mindre än 50 meter, tyder på ett avsiktligt geometriskt mönster som speglar pyramidernas egen inriktning. Byggarna i det gamla Egypten verkar ha utformat ett sammanlänkat system mellan ytan och underjorden, med tydliga tecken på en koppling till himlen, särskilt till Orions bälte.
Det förlorade syftet med tunnlarna i Giza
Meis team använde georadar– och tomografiteknik som identifierade det sammankopplade nätverket av håligheter och tunnlar runt Sfinxen, vilket lämnar forskarna med frågor om det verkliga syftet med dessa strukturer. Var de en del av ett hydrauliskt system kopplat till Nilen? Av ett nätverk av hemliga ceremonier och ritualer? Eller kanske de dolda kamrarna som beskrevs av den grekiske historikern Herodotos för mer än 2 000 år sedan, som nämnde förekomsten av cirka 3 000 underjordiska rum och en stor dold pyramid?
Det fantastiska är att den inre utformningen av dessa tunnlar uppvisar en precision som kan jämföras med pyramidernas majestätiska utseende på ytan. Pelarna verkar inte vara en enkel teknisk anomali: de kan ha fungerat som vertikala portaler som kopplade samman ett nätverk av tunnlar och kamrar under platån och på ett harmoniskt sätt förenade arkitektur, teknik, filosofi och forntida ritualer.
”Under årtionden har den verkliga omfattningen av Gizas underjordiska värld förbisetts, men dessa schakt kan äntligen avslöja ett förlorat kapitel av forntida ingenjörskonst och ceremoniella praktiker”, förklarar Armando Mei i en artikel i Daily Mail.
En underjordisk värld under Giza
Det slutgiltiga syftet med dessa brunnar och tunnlar är fortfarande ett mysterium, men deras precision visar att de gamla egyptierna inte lämnade något åt slumpen. Dessa fynd kan utgöra porten till en underjordisk värld full av mysterier och dolda reliker, som kan förändra vår förståelse av det gamla Egypten och placera det i ett helt nytt ljus.
”Vad som döljer sig i botten av dessa brunnar är fortfarande ett mysterium. Men varje mätning, varje radarbild, pekar på en enda slutsats: platån i Giza döljer fortfarande hemligheter som kan förändra vår förståelse av det forna Egypten”, säger Mei.
